En tillgång är en resurs som bör vara kontrollerad av t ex ett företag, annars är det ju inte en resurs för företaget. Den här tillgången är ett resultat av något som antingen redan finns tillgängligt (ex: kunskap), som skapats (ex: ett varumärke) eller som kanske har köpts in (ex: en teknisk lösning som kompletterar eller utvecklar en redan existerande lösning som företaget har). För att klassas som tillgång ska det också ha potential att generera fördelar i framtiden. Fördelen kan t ex innebära ett inflöde av pengar eller andra tillgångar, tillgång till fördelar som kanske innebär konkurrens- och marknadsfördelar eller varför inte minskade kostnader, det är ju en rätt behaglig fördel.
Ibland bör man stanna upp och fundera lite djupare kring vad man gör och om man verkligen vet vad det man gör har för innebörd. Ofta leder benämningen på det man ägnar sig åt i en bra riktning så gör det inte krångligare än vad det är. Just nu funderar jag på begreppet ASSET eller TILLGÅNG på svenska. Det är ett begrepp som vi och andra branschkollegor slänger oss med i tid och otid och ibland i sammanhang då man kan fundera på om vi verkligen vet innebörden av det vi pratar om. Vi hjälper företag att hantera det som kallas för IMMATERIELLA TILLGÅNGAR.
Efter lite efterforskningar landade mina tankar i det här:
Ordet immateriell är både svårt att ta på och svårt att förstå
När vi kopplar ordet immateriella med ordet tillgångar innebär det att dessa är icke-fysisk egendom för företag, det går inte att ta på det som du kan göra med fysiska tillgångar som t ex maskiner, fordon, byggnader och datorer. Traditionellt så har immateriella tillgångar ansetts vara "goodwill" för ett företag, alltså det belopp som betalats för ett företag som överstiger det verkliga värdet på identifierbara nettotillgångar (summan av tillgångar minus skulder i ett företag). Under bokföringsposten goodwill klämde man in en mängd av det som definierades som immateriella tillgångar. Det kunde vara kundlojalitet, graden av respekt (gott rykte) ditt företag ansågs besitta, anställdas förmåga och arbetsmoral och även IP-tillgångar. Allt stämplades som "Goodwill" och gavs ett ofta ganska godtyckligt värde.
IP-tillgång som en del av immateriella tillgångar
Nu hoppar jag direkt över till det som vi lite slarvigt kallar för IP-tillgångar, Intellectual Property Assets. IP-tillgångar kan sägas vara en undergrupp av immateriella tillgångar och skiljer sig från andra immateriella tillgångar genom att de skapats i en juridisk kontext, genom lag. Här är en av anledningarna till att vi som immaterialrättskonsulter har en massa duktiga jurister. De här tillgångarna har alltså ett lagstadgat skydd som används i olika sammanhang. Det här är ofta värdefulla företagstillgångar som kan identifieras, skapas, är överförbara från en part till en annan (t ex säljas och licensieras) och har en ekonomisk livslängd. Vanliga exempel på IP-tillgångar är patent (teknik och funktion), design (utseende), varumärken, upphovsrätt och företagshemligheter. Legala aspekter inom IP-området skulle kunna ge upphov till en hel bok i ämnet, men i det här sammanhanget nöjer jag mig med att konstatera att IP-tillgångar inte nödvändigtvis har ett ekonomiskt värde, men de har fortfarande en laglig existens och kan vara oerhört viktiga t ex ur ett skyddsperspektiv.
Hur är det med värdet i en IP-tillgång?
Värdet på en IP-tillgång kommer i huvudsak från möjligheten att stänga konkurrenter ute från en eller flera marknader. Den lagliga rätten ger exklusivitet eller rätten att utesluta och den ekonomiska fördelen bygger på exklusivitet för användning, förmågan att kontrollera användningen av IP-tillgången (t ex en varumärkesskyddad produkt eller tjänst). För att värdet på en specifik IP-tillgång ska kunna beräknas bör den generera mätbara ekonomiska fördelar för ägaren eller användaren. Det kan även innebära att IP-tillgången bidrar till att öka värdet på andra tillgångar som den är kopplad till.
Hur får man fram ett värde ur en specifik IP-tillgång?
Här är jag definitivt ute på djupt vatten om jag skulle prata med någon av mina kollegor som är vassa värderingsexperter. Men, här kommer några exempel i alla fall:
- Direkt och eget utnyttjande av IP-tillgången.
- Genom försäljning eller ut-licensiering.
- Genom att inte utnyttja en IP-tillgång (bara äga den) så kan du t ex minimera en motparts förhandlingskraft, kompensera för den makt en leverantör kan ha, dämpa konkurrens, skapa en såväl mental som legal tröskel för konkurrenters inträde på en marknad och minska risken för att rena substitut dyker upp.
Jag stoppar där för den här gången. Nästa gång kanske vi kommer in lite på värdering av IP, ska konsultera mina expertkollegor först.
Ola Bergfeldt
Business- and Branding Advisor
Skriv ett svar eller kommentar
Kontakta Ola Bergfeldt
CMO and Teamleader Linköping
ola.bergfeldt@bergenstrahle.test
+46 70 492 61 11
Linköping
Fler inlägg av Ola
När vi pratar med företag om vikten av att hantera sina varumärken kretsar fokus väldigt mycket och ofta kring praktikaliteter och juridiska aspekter. Och det är superviktigt. Men, för att kunna göra professionella bedömningar, avgränsningar och rekommendationer behöver vi också ”förstå varumärke”.
Din varumärkesansökan kan visa sig bli den viktigaste investeringen i immaterialrätt som bolaget gör, någonsin.
Att skydda företaget och dina produkter och tjänster genom registrerade varumärken, är en grundpelare i framgångsrik närvaro på marknaden. Glappet mellan snabbt genererade varumärkesnamn och väl marknadsförberedda varumärken som får uppmärksamhet i din affärsplan är stort.
Det är lätt att blanda ihop pris och värde när vi pratar om värdering av immateriella tillgångar, men det är två helt olika saker. Att värdera en immateriell tillgång är en process för att primärt bestämma det monetära värdet, men det kan också handla om värdet av att använda en tillgång på olika sätt.